Två grisar mindre här i världen

Så har jag då styckat min första gris. Nåja, sågat till kotletter i alla fall. Det var byagrisen och hans syster som i lördags fick sätta livet till och igår var det styckning på grannens köksbord. Jag hade faktiskt trott att det skulle vara mera otäckt, men det var bara en ovanligt stor bit kött ...

Egentligen fascineras jag över att jag i fredags var och matade grisarna för sista gången och idag grillade vi de första biffarna. Onaturligt naturligt i denna värld.

Tips: Marinaden till grisköttet fixade jag till av olivolja, rödvinsvinäger, salt, mycket vitlök, svartpeppar, jordnötssmör och en barnmatsburk med mango. Både mango och ananas gör köttet mört.

Slow gardening

Idag har jag rensat ogräs i en av sommarens nyfixade trädgårdslådor. Sedan anlade jag en vitlöksodling. Här kan man verkligen tala om slow gardening. Några år behöver nog mina Sibiriska vitlökar på sig för att börja ge mig en skörd som ger oss vad vi behöver. De tre vitlöksklyftorna som jag petade ner kommer att ge tre vitlökar nästa år, som om de används till "utsäde" ger nio nya plantor. Fröna som jag kastade ut kommer nästa år att vara enbart plantor för att sedan om två år börja ge vitlökar.

Det är nästan så "tögot" så jag inte orkar. Men å andra sidan handlar väl det hälsosamma livet om att kunna lära sig att vänta och inte behöva få allt genast.

Lammbar

-"Är man en bonde när man köpt sin första maskin som det står Alfa Lavall på"? frågade min man.

Låt mig presentera vår oanvända Lammbar! En exklusiv modell med fem spenar. Otuttad! När fåret Inga såg mackapären tog hon tydligen väldigt illa vid sig, eftersom hon nu låter sina lamm dia henne. Men bara när vi tittar på. Vi tror lite att det är som Pavlovs hundar...fast Österåkers får då. Direkt hon ser oss så ställer hon sig lydigt med spenarna spretandes rakt ut.

Så Lammbaren står där skinande ny och oanvänd. Om ni känner att ni vill ha får ni höra av er.

Nya hönor på backen

Vi känner en gubbe som vi kallar "Bodö-mannen". Det låter lite mordiskt, men han är en mysgubbe. Dagarna i ända går han och pysslar om sina otaliga hönor, ankor, kaniner, getter och får. Ibland säljer han lite hönor, ibland slaktar han något får och ibland drar han upp en firre som han säljer.

Vi ringde honom för att höra om han hade några hönor att sälja. Våra krav var att de måste vara snälla och att de skulle värpa bra. Nää, inte som han kunde komma på fanns det några till salu. Men efter en stund ringde han och sa att nu hade han plockat ihop en riktig hönskompott till oss.

Ha ha vilken rolig mix vi fick, en vit höna som är en hejare på att flyga, en brun höna med en extra tå, en svart höna utan kamm, en svart höna med mustasch och en svartbrun höna som verkar helt normal.

Det är som kampanjen mot Sannfinländarna "Mitt Finland kommer i alla färger"

Sluta slösa- veckan

Den här veckan är det "Sluta slösa" -veckan. För att uppmärksamma detta bestämda vi oss för att köra en 10 euros vecka. Det betyder att vår fempersoners familj inte får äta för mer än 10 euro per dag inklusive bröd, mjölk, yoghurt etc.

Det är hur enkelt som helst. Här kommer vad vi tänker äta:

MÅ: KORV STROGANOFF. Då kokar vi massor med spaghetti för imorgon äter vi ...
TI: LÅDA ITALIANO (ugnsgryta med spaghetti, tonfisk och bacon)
ONS: UGNSROSTADE GRÖNSAKER MED HALLOUMI OCH HONUNG
TO: ÄGG OCH SILL
FRE: GRILLAT ÄLGKÖTT I EGEN MARINAD (denna dag fyller sonen så då får vi fira lite extra)

Till frukost äter vi gröt och till kvällsbiten äter vi hembakat bröd.

Jag har en tanke om att på FB bilda en "matgrupp" där folk skulle få skriva in sin veckomat inklusive recept och handelslista. Tänk vad mycket inspiration man skulle få!

Sockermunkar

Av någon konstig anledning har jag alltid trott att det har varit oerhört krångligt att baka sockermunkar. I och för sig kan det ju bero på att det var min man som bakade denna gång, men oj vad lätt jag tyckte det var. Jättegott! Det här är absolut något som vi kommer att fresta många gäster med. Receptet hämtade vi från förra veckans Vasablad.

Nässelsoppa

-"Tänk vad bra att man kan gå ut på gården och plocka sin egen mat", sade jag åt yngsta dottern. Aldrig hade jag väl tyckt det var så roligt att se de små späda nässlorna på vår tomt. Präktiga jag skulle nämligen koka nässelsoppa för första gången i sitt liv. Gott hade jag hört att det skulle bli. Och hälsosamt!

Men ett enda äckelpäckel det är vad det blev. Det var så äckligt så jag inte ens kunde tvinga barnen att äta upp den. Aldrig mer!

Våreldar

Det är inte vår om man inte får elda gammalt gräs på dikesrenarna. En tradition som jag har med mig hemifrån och som min man inte delar. Han brukar varje år dra upp det första året på Flemmingsbacken när jag som egen dikesrensägare blev lite för ivrig och fick avsluta tillställningen med att tömma en hel skumsläckare. Men säg den i vår släkt som inte har en saftig gräsbrännarhistoria att ta till?

Nu för tiden brukar det dock gå väldigt lugnt till. Man blir tydligen tråkigare med åren ...

Hjälpredan Hanna Höna

Ibland är det roligt med sällskap. Jag rensar ogräs och Hanna äter mask. Feta maskar av bästa sorten har vi på Flemmingsbacken.

Här har jag projekt "utrota åkervinda", ett projekt som jag tror att jag kan utropa mig själv till förlorare i. Tyvärr kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. En gång tyckte jag att åkervindan var vacker. I och för sig tycker jag det än, men jag har blivit klokare och vet att allt vackert är inte vad det ser ut att vara.

Påsk

Så kom då året då barnen hade blivit så stora att de själva blåste iväg till Blåkulla.

-"Jag vill gå med mina syyyskon", skrek femåringen ovanligt kärvänligt. Ja hon skrek så till den milda grad att storebror förbarmade sig och tillät en lite häxa släntra efter de stora killarna genom byn.

Vi fick en lugn och skön stund hemma i solskenet. Inte en enda häxa syntes av. Varje år sätter vi ut godis till häxorna och varje år får vi äta upp allt själv. Ännu en fördel med att inte bo mitt i smeten ...

Tillökning på Flemmingsbacken

En morgon när vi kom ut till fårhuset stod ett litet svart lamm och skakade i en snödriva. Hennes bror låg inne i fårhuset, smutsig och svag. Fåret Inga stod och åt i allsköns ro. Chockade engångsfårföräldrar som vi var putsade vi, gned vi, ojade vi oss och försökte verkligen intala Inga att hon fått två mycket vackra små lamm. Utan resultat. Inga brydde sig noll. Så det blev tvångsamning med en del dystra tankar om slaktbil må tilläggas.

Innan kvällen hade syrran Monika även fött två lamm. Så nu har vi plötsligt blivit ägare av två får och fyra lamm, två tjejer och två killar.

Jag hade aldrig kunnat tro att lamm är så små och att de bräker så hjälplöst och att de är så ljuvliga. Jag är tokförälskad!

Ett år sedan sist...

Ja ett helt år har bloggen fått vila. Men saknat den har jag gjort ofta.

På ett år har det hunnit hända ganska mycket. Det största som hänt mig och min familj är väl att jag sagt upp mig från jobbet, blivit egen företagare och gått ned från en 37 timmars till en 20 timmars arbetsvecka. Nu hinner jag mera med mig själv, med familjen och med vår härliga Flemmingsbacke. Visserligen har jag mindre att leva på, men mer att leva för. Välkommen att återigen följa oss och vår vardag på Flemmingsbacken.