Så anlände då Flemmingsbackens katt -Vivan Viking. Som vi har sökt och letat. I mitt stilla sinne tänkte jag att kattungar kan det väl inte vara någon brist på, men se det var det. Mycket pga att vi skulle ge kattungen som present åt vår son och på så vis ville ha den leveransklar 9.5, vilket tydligen är ganska tidigt för kattungar. Men i Kimo fanns en liten katt, frass eller katt hade de ingen aning om (därav det inledande dubbelnamnet).
Sonen såg så chockad ut när katten placerades på hans mage (han har aldrig känt någon katt) så vi blev riktigt oroliga. I mitt stilla sinne tänkte jag att denna materialist till son säkert hade föreställt sig en bil att köra på åkern med eller något motsvarande dyrt och högljutt. Det tog en stund innan han återhämtat sig, men då sa han stilla -"Jag har alltid önskat mig något levande". Och när gästerna kom var det en annars ganska blyg pojke som ivrigt sprang dem till mötes -JAG HAR FÅTT EN KATT"
Vivan Viking visade sig vara en katt och döptes snabbt om till Vivi. Och mor i huset, minst kattintresserad av samtliga invånare, fick en liten katt som prompt skulle sova bredvid kudden. Visst är katter märkliga djur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar