Tipp tapp istapp

Den här istappen hänger från vårt stuprör. Vi tittar på den varje dag. Månne den skall snudda marken innan våren kommer?

Harparadis

Plötsligt en dag förra hösten kom vi hem med fyra körsbärsträd, ett äppelträd, två plommonträd, två päronträd, ett svartvinbärsträd (!) och två krusbärsbuskar. Det hade nämligen varit rea på plantträdgården. Och det passade ju bra in i våra tankar om en pensionärsträdgård. En trädgård där jag och Jenk skall sitta och smeka varandra över kinden på ålderns höst. Och vill vi ha många fruktträd i vår trädgård, där barnbarnen skall kunna klättra och njuta måste vi nog börja nu.

Vi är inte den ordentliga typen, men kom oss faktiskt för att i höstas sätta galler kring våra träd. Vilket visade sig vara en välsignelse. Denna vinter har hararna en autobahn över våra ägor (inte så stora som de låter). Det är spår på spår på spår. Nyponrosen bredvid trappan ser ut som på bilden ovan. Avgnagda kvistar i ett enda virrvarr. Nu är ju nyponrosen som tur är inte så värst känslig sort och jag slipper ju att beskära den när våren kommer, men just nu är den verkligen allt annat än vacker.

Får och höns

Jenk har fyllt år och bland presenterna fanns fem hönor, en tupp och två tackor. Därav litteraturen som även fanns med bland paketen. Så nu funderar vi kring fårstängsel, tittar ut genom fönstren och undrar var i hagen de skulle trivas bäst. Bruna värphöns är beställda från Närpes i maj och lamm hoppas vi få till midsommar.

Det började som en idé ifjol. Tanken på att vi i en månads tid skulle klara av att vara självförsörjande på vår gård. Hur lite pengar klarar man sig på egentligen? Inte för att börsen är tom utan mera för att man aldrig tidigare tänkt tanken. Tänk om man skulle sträva efter mera tid istället för mera pengar?

Och nu har vi kommit så långt som till höns och får. Nästa vecka sätter Jenk in en annons om bikupor i tidningen. Vi är faktiskt riktigt nyfikna på var det här slutar.

Hembakade kex

Nu vet vi att vi kan baka bröd. Då antar vi nästa utmaning: att baka kex.

Här ser ni resultatet av våra första kex. Enkelt och gott. Härefter skall vi försöka att inte köpa några kex i affärer. Varför det när det är så enkelt att göra egna?

Skurna chokladkakor

200 g margarin eller smör
2 dl socker
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 ägg

Pensling och garnering:
1 ägg
pärlsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienser till en smidig deg. Dela degen i 6 delar. Forma dem till rullar. Lägg dem på en smord plåt. Platta till rullarna. Pensla dem med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda dem ca 15 minuter. Skär dem medans de är varma i 2 cm breda, sneda bitar.

Affe 12 år!

Idag fyller vår hundfarbror Affe 12 år. Det är gammalt det för en Clumber Spaniel. I hundboken står det att de lever 8-10 år. Speciellt roligt är det att just Affe har fått bli så gammal.

Affe var 8 månader när han kom till Flemmingsbacken. Affe var en skygg valp som ägarna funderade på att avliva om han inte började uppföra sig. Första gången vi hälsade på Affe kröp han in under bordet medan hans två syskon, hans mamma och en till hund svansade och gjorde sig till för oss. Men vi ville ha Affe. Vi tog honom ur hans flock, började en intensiv period av social träning där det var besök nästan varje dag, pysslade om honom och fick ganska snart en hund som passade in väldigt bra med oss och de två hundtanter vi hade på den tiden.

Ganska snart förstod vi att Affe hade en orsak till att vara rädd. Han var livrädd för äldre män med käpp. Min farfar älskade hundar. Och våra två hundtanter älskade honom. Det vankades pepparkakor varje gång vi kom på besök, vilket var flera gånger i veckan. Men min farfar var en gammal man, med haltande gång och käpp och Affe var livrädd. Inte på alla år min farfar levde vågade Affe gå fram för att ta en pepparkaka ur hans hand. Och det var i samband med Lasse-incidenten som vi började förstå att Affe som liten troligen blivit slagen. Lasse är en av våra grannar som varje morgon brukade gå förbi vårt hus. Affe skällde alltid som en galning, men det räckte med ett intensivt skall tyckte han. Ända tills den dag som Lasse gick och bar ett knippe med käppar över axeln. Utan förvarning hoppade Affe upp och bet honom lätt i sidan. Vi tror inte det berodde på något annat än signalen man + käpp.

Men nu är Affe en gammal hund. Hans exemplariska syskon har dött för länge sedan. Affe hör ingenting och gör allt för att uppvisa att han är en gammal farbror med privilegier att stanna inne de dagar han känner för det. Idag orkar han knappt lyfta på huvudet när vi får gäster. Än mindre skälla och vara rädd. Småbarn tolereras och gäster utnyttjas för klappar och smek.

Just nu ligger han och snarkar under köksbordet. Affe kan med heder tituleras hundfarbror.

Tjugondag knut

Tjugondag knut dansas julen ut. Vår gran hade börjat växa, vilket påminner mig om att den faktiskt lever. Jag har en vän som inte kan slänga vissnade (om ej döda) blommor på vintern för att hon tycker så synd om dem när de fryser. Och jag? Ja jag har ju lätt att tycka synd om det mesta och de flesta...

Var tvungen att spara toppen och göra en liten trendig inredningsdetalj med färgade fåglar och pärlor. På Formex-mässan i Stockholm märkte jag nämligen att gröna små granar tydligen var ganska chict. Och mässan var mitt i sommaren...

Morden i Midsomer

Varje gång när vi läser i tidningen att de skall ha morden i Midsomer känns kvällen lite extra festlig. Inte för att vi tycker att serien är bra (min man somnar faktiskt de flesta gångerna) utan för att det har blivit en tradition -att krypa ned i sängen, se på Mr Barnaby, himla med ögonen över assistenten och pussas lite när det blir för tråkigt. Ja och sedan somnar ju min man : )

Ikväll är Midsomerkväll. Sista gången på länge faktiskt. Så nu börjar min mans litania varje gång han ligger och zappar -"Tänk om de skulle ha en engelsk deckare..."

Julgranskrematoriet

I år kastades vår julgran aldrig ut. Den eldades upp. Praktisk återvinning. Den blir kortare och kortare för var dag som går. Dessutom slipper vi dammsuga hela huset. Ja nu råkar det sig faktiskt att vi gör det ändå -ibland. Men du förstår vad jag menar.

Strömavbrott

Tredje dagen av bloggen och jag fuskar redan. Mitt fusk innebär att jag använder en bild från igår. Vi hade nämligen strömavbrott. Vad vår familj anbelangar kunde hela livet bestå av ett enda långt strömavbrott. Så mysigt tycker vi det är. Vår son har till och med utvecklat ett speciellt gångsätt han använder när han letar efter sin ficklampa. Nu är det ju tyvärr inte så ofta som vi har strömavbrott. Och inte varar de så speciellt länge heller. Istället minns jag när strömmen gick när man var liten, hur den kunde vara borta länge, länge och farmor tände fotogenlampan.

I ett gammalt hus lider man ingen nöd vid strömavbrott. Stearinljusen står färdigt framme och eftersom vedspisen är i full gång är det bara att fortsätta med plättstekningen. Varmt och skönt är det också. Fram för mera strömavbrott!

Snöskottning

Idag har vi skottat snö kring vår stenfot. Visserligen är det mysigt med ullsockor på inne, men någon grad varmare längs våra golv är välkommet. Igår märkte jag att rödbetorna som legat på skafferiets golv hade frusit.

Snö isolerar. I och för sig hade det väl varit bättre att skotta dit snön innan det blev kallt, eller medan kölden fick väggstockarna att knäppa, men då hade vi inte lust med snöskottning. Det hade vi idag. Lust skall man vara rädd om och inte missbruka.

Rågbröd

Idag har vi bakat rågbröd för första gången. Det lyckades och blev jättegott. Jag minns när farmor bakade rågbröd när jag var liten. Precis när de kom ur ugnen skar hon dem mitt itu och så åt vi "smöre millan". Så min brödbakning var även lite nostalgi.

Jag har bestämt att brödbakning skall vara min terapi för år 2010. Jag är helt tagen av att baka bröd.

Rågbröd från Tölby (ca 5 stycken)

50 g jäst
1 liter vatten
1 ägg
10 dl rågmjöl
8 dl jästbrödsmjöl
8 dl vetemjöl (jag använde semlemjöl)
2 tsk salt

Smula sönder jästen och häll över ljummet vatten. Blanda i resten och knåda för hand i ca 5 minuter. Degen jäses 20-30 minuter i bunke. Jag brukar jäsa deg på ett varmt ställe (bredvid "vedahällon" är perfekt). Efter utbakningen jäses bröden 20 minuter. Det där med utbakningen var ett litet mysterium för mig. Efter en stunds trixande kom jag på att det skall vara en del mjöl på bakbordet och så rullar man ihop det till en boll som man kavlar ut till ett runt bröd. Visst kan man forma det med ex. en stor skål och ett glas, men jag gjorde även helt "handgjorda" bröd som inte var direkt runda i formen och de blev nästan bäst. Jag tog även ut små runda bröd med ett glas och de blev också bra. Viktigt är att nagga. Har man inte en "naggo" så kan man säkert göra det med en gaffel. Nagga skall man göra mellan båda jäsningarna. Då slipper det in luft i degen.

De färdiga bröden läggs på ett galler med en bakduk över för att svalna. Mums!