Plötsligt en dag förra hösten kom vi hem med fyra körsbärsträd, ett äppelträd, två plommonträd, två päronträd, ett svartvinbärsträd (!) och två krusbärsbuskar. Det hade nämligen varit rea på plantträdgården. Och det passade ju bra in i våra tankar om en pensionärsträdgård. En trädgård där jag och Jenk skall sitta och smeka varandra över kinden på ålderns höst. Och vill vi ha många fruktträd i vår trädgård, där barnbarnen skall kunna klättra och njuta måste vi nog börja nu.
Vi är inte den ordentliga typen, men kom oss faktiskt för att i höstas sätta galler kring våra träd. Vilket visade sig vara en välsignelse. Denna vinter har hararna en autobahn över våra ägor (inte så stora som de låter). Det är spår på spår på spår. Nyponrosen bredvid trappan ser ut som på bilden ovan. Avgnagda kvistar i ett enda virrvarr. Nu är ju nyponrosen som tur är inte så värst känslig sort och jag slipper ju att beskära den när våren kommer, men just nu är den verkligen allt annat än vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar