Kallt

Vad jag kommer att komma ihåg av vinterns väder är KYLA! Jag tycker det har varit kallt, kallt, kallt. Speciellt på helgerna. Skidturerna är få denna vinter. Så här kallt såg det ut en söndag morgon när jag vaknade.

Mommokatt

På luciakvällen hade hem och skola föreningen i vår by ordnat ett luciatåg genom vår by. Efteråt var det samling vid skolan och till ordningen hör att ett lotteri skall hållas där det är önskvärt att man lämnar in en vinst.

Min gamla mormor hade städat skåpen och lämnade in lite gamla prydnadssaker (!). Plötsligt ser jag en liten katt som jag minns från min barndom. Den hamnade resolut i min ficka. Förlåt!

Barndomsminnen kan man väl inte lotta ut?

Mamma Marias leverbiffar

Jag läste för en tid sedan om hur lite man tog vara av en ko när man slaktade den. Inte så värst miljösmart. Enligt artikeln borde man äta inälvsmat i betydligt större utsträckning. Uäck, vad äckligt! Inälvsmat!

Igår på Prisma utförde jag min nya vana, att titta efter -30 % kött som jag kan frysa ned (efter utställningen med freeganer inser jag att jag inte är snål utan trendig när jag gör så). Mitt i allt hamnade jag framför malen lever. Slängde ned två paket i kärran. Tänkte i mitt stilla sinne att nedfrusen lever förblir just nedfrusen. Därför startade jag upp min leverbifftillverkning nu på morgonen för att frysa ned färdiga leverbiffar istället.

Här är resultatet: 28 leverbiffar för 5,50 €. Om de är goda, vilket de ser ut att vara, är det ju finemang!

Farmors mortel

När jag och mina två bröder delade upp sakerna efter farmor och farfar gjorde vi på så vis att vi delade sakerna efter vilka minnen de gav oss och vad de betydde för oss. Om en av oss fick välja en mera värdefull sak så fick de andra istället flera mindre saker o.s.v. Funkade hur bra som helst.

Mot slutet kom farmors kryddmortel i mässing. Ganska dyr tänkte vi. Först kände jag bara att den vill jag ha. Jag minns hur fascinerad jag hade varit av den och hur försiktig jag måste var så att jag inte fick den tunga morteln på fingrar och tår. Och hur gott det doftade när farmors malde kardemumma i morteln. Ingen av mina bröder ville ha den, så min blev den. Med resultat att flera andra fina saker tillföll dem.

Så har morteln stått på min köksbänk i flera år. Visst har den varit fin, men inte har jag direkt använt den till något. Ibland har det nästan grämt mig lite. Ända tills vår nya granne Christine kom in med handtorkade nypon som jag skulle smaksätta mina bröd med. Nu är farmors mortel i användning igen. Och visst känns det bra att använda något som man vet att farmor och generationer före henne faktiskt använt i sitt dagliga liv.

Prisma ett inredningsmecka?

Jag skulle köpa saltgurkor och hittade denna fina saltgurksburk på Prisma. Så fin så att den passar som inredningspryl. Egentligen finns det hur mycket "gratis" inredningsprylar som helst i hyllorna bara man kollar in dem med ett annat öga.

Skithund

Man kan ju inte vara arg på en gammal farbror, men lite trött får man väl i alla fall känna sig? Det var andra gången på en vecka som Affe ätit upp alla våra knäckebröd. Och nej, vi åt inte upp dem som han lämnat efter sig på golvet. Han är så gammal och lat, men ibland får han sina il. Då spritter det till i gamla leder och han når upp på både köksbänkar och in i köksskåp. Ett och annat gott har slunkit ned i den magen.

Eller gott och gott förresten. Man tager vad man haver. Jag minns när han i sin ungdom hade rivit sönder ett mjölpaket och ett sockerpaket över hela köksgolvet och vi upptäckte det några minuter innan gästerna kom. På den tiden hade han även två små hunddamer som ivrigt stod och hejade på. Som kloka kvinnor de var lät de mannen sköta jobbet och njöt själv av resultatet.

Boklåda

Så en kväll när jag kom hem stod de bara där. Lådorna med mina böcker. Jag vågade knappt öppna dem.

Att skriva en bok har länge stått på min "to do list" och nu fick jag sätta ett krux i kanten. För nu är den klar och tryckt. Men varför hör jag ingen ljuv musik? Varför är det inte varmare i hjärttrakten? Varför tåras inte mina ögon? Det här har jag ju väntat på så länge. Och så känns det bara -"jaha, såg de ut så här?" Ibland är det svårt att förstå sig på sig själv.

Undrar vad jag nu skall skriva på min to do-list?

Pluttakako

När jag var liten brukade min farmor Elsa baka något som hon kallade för pluttakako åt min bror och mig. Egentligen är det vad andra personer här i trakten kallar för sodafluttor, men eftersom min farmor alltid var den som tog den enkla vägen (något jag med stolthet ärvt) gjorde hon en enda stor. Snabbt och enkelt och en succé hos barnen.

Stor Elsas pluttakako:

2 ägg
1 dl socker (kan minskas)
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl mjölk

Värm en stekpanna, rör ihop smeten och stek på medelvärme någon minut på varje sida. (Kakan bränns lätt). Den får gärna vara lite kladdig i mitten. Den äts genom att man doppar den i lite strösocker.

Vad skönt det är att föra traditioner vidare! När min bror kommer hem skall jag baka en pluttakako åt honom och hans familj.

Plåtugn på gång

Jenk har börjat på murarkurs och plötsligt är listan lång över projekt som (enligt honom) borde färdigställas. Jag är nog mera den som förfasar sig en smula, trots att han hittills inte gjort något som jag blivit missnöjd över.

I onsdags åkte jag på jobbresa och redan samma dag kunde jag läsa på FB att han tagit upp ett hål i golvet. Två dagar senare när jag kom hem med andan i halsen såg det ut så här. Ni kan föreställa er att där står en plåtkakelugn som målats ärgad grön. Ibland tänker jag att huvudsaken är att han är lycklig... Att vi nu och då tvingas leva bland lecablock och byggdamm är ju sist och slutligen inte så farligt.