Man kan ju inte vara arg på en gammal farbror, men lite trött får man väl i alla fall känna sig? Det var andra gången på en vecka som Affe ätit upp alla våra knäckebröd. Och nej, vi åt inte upp dem som han lämnat efter sig på golvet. Han är så gammal och lat, men ibland får han sina il. Då spritter det till i gamla leder och han når upp på både köksbänkar och in i köksskåp. Ett och annat gott har slunkit ned i den magen.
Eller gott och gott förresten. Man tager vad man haver. Jag minns när han i sin ungdom hade rivit sönder ett mjölpaket och ett sockerpaket över hela köksgolvet och vi upptäckte det några minuter innan gästerna kom. På den tiden hade han även två små hunddamer som ivrigt stod och hejade på. Som kloka kvinnor de var lät de mannen sköta jobbet och njöt själv av resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar