måndag 24 maj 2010

Lyckliga höns


Nu har vi haft våra höns lite mer än en vecka och såväl vi som de är nöjda med livet. Varje morgon går jag ut för att titta till hönsen och varje morgon kommer de kluckande mig till mötes för att se om det vankas något gott. Som belöning värper de 2-3 ägg varje dag. Barnen älskar att gå på äggjakt i den stora buren som innehåller en alldeles egen hägg där hönorna under långa blomsterprydda kvistar kan ligga och värpa sina ägg. Att titta på hönor gör en glad i själen.
Nu började det komma fram små vita dun och fjädrar väcker ut på de tidigare kala nackarna. De börjar bli så fina så fina och sätter man sig ned mitt i hönshuset så kommer de nyfiket nära. Jag tror att inom kort kan vi fånga dem och gosa. Hur gosig en höna sedan är? Jag och min yngsta dotter satt en dag inne i buren och tittade på hönorna. -"Nog har de fula fötter, sade jag" -"Jo, det är för att det bara är skelett, svarade dottern". Mycket mer än så är det ju faktiskt inte.

Häggblomster

Häggen hör absolut till mina favoriter. Tänk vilka ståtliga träd! Gott doftar de också. Varje år sprider sig lycka i kroppen när årets första häggblomster upptäcks. Hos oss finns det massor med häggar och det är en fröjd att titta runt sig så här års. Hägg förknippas också med visselpipor som min farfar brukade göra till oss, med häggbär som farfar älskade och som vi barn varje år tuggade i oss tills munnen var sträv som sandpapper. Förra året gjorde min lillebror saft på häggbär och det var nog bland den godaste saft jag druckit. Konstigt nog så smakade den körsbär. Tyvärr förknippas ju häggen också med spinn. Och lika vacker som häggen är i full blom lika äcklig är den när larver hänger i silvervita trådar. Huj! Hoppas det inte blir spinn i år.

Årets första äppelblom


"Häran"


Nu har jag fått "häran" i mitt trädgårdsland. När man fått "häran" betyder det att man fått färdigt jordbrukat för säsongen. Det var första året jag använde mina nya lådor och det var både roligt och lätt att planera årets skörd. Eftersom vi tänkte försöka vara i största mån självförsörjande i augusti och september gällde de att så lite mer än vad vi tidigare gjort.


Å andra sidan, så brukar det aldrig vara något problem med, rensa går ganska bra, gallra går väl sisådär. Det är bevattningen som brukar vålla problem hos oss. Jag är både slö och tycker det känns oerhört fel att vattna med dricksvatten. Vi måste absolut fundera ut något bra system. Annars går nog hela vårt "back to nature" projekt i kras.


Vad jag har sått? Två sorters morot, palsternacka, svartrot, kålrot, ärter, bönor, dill, persilja, gurkört, rucola, sallad, rädisor, lök, isbergssallad + lite blommor.

Gräslök


Ifjol skulle vår granne Kerstin köpa purjolök. Visst såg väl plantorna lite konstiga ut, men försäljaren försäkrade henne om purjolök, det var just vad det var. Kerstin köpte 12 plantor och idag bjuder hon ut gräslök till höger och vänster. Vem behöver 12 stora gräslökstuvor i sitt land? Vi tog gärna emot ett par.
Rabarberplantorna som slokar i bakgrunden hittade vi faktiskt här i skogen bakom huset. Det är allt bra roligt att bo på en gammal gård. Vi har liksom en egen plantskola. På de minst oanade ställen hittar vi några rabarberplantor, vinbärsbuskar eller andra spännande saker

lördag 22 maj 2010

Crossäsongen inleds



Året crossäsong inleds. Vad mer behövs det sägas?

måndag 17 maj 2010

Höns på Flemmingsbacken




Fem höns i en pafflåda. Det var vår last när vi kom från Kalax i Närpes sent en fredagskväll. Vi ville ha bruna värphöns och det visade sig kräva en del detektivarbete. Men i Kalax höll man på att byta hönshusets hönor och schwopp så revs de ur sin bur för att placeras i vår låda.
Väl hemma på Flemmingsbacken var det fem mycket försiktiga hönor som knappt vågade sig ur lådan. Tänk att 1 ½ år ha befunnit sig i en liten bur tillsammans med andra hönor och sedan släppas ut på något obestämt underlag, i en ljus miljö med rum runt om kring, fem nyfikna människor och en ännu mera nyfiken hund som stirrar på en. Härligt eller skräckinjagande?

fredag 14 maj 2010

Kyro Älv


Går man ned till älven som rinner nära vårt hus så ser man bland annat detta hus på stranden mittemot. Jag har alltid tyckt att det är något engelskt över huset. Och idag var jag tvungen att hämta kameran, för visst var det otroligt häftig effekt i vattnet. Nästan omöjligt att säga vilken del av bilden som är vatten och vilken som är land.

söndag 9 maj 2010

Vivan Viking


Så anlände då Flemmingsbackens katt -Vivan Viking. Som vi har sökt och letat. I mitt stilla sinne tänkte jag att kattungar kan det väl inte vara någon brist på, men se det var det. Mycket pga att vi skulle ge kattungen som present åt vår son och på så vis ville ha den leveransklar 9.5, vilket tydligen är ganska tidigt för kattungar. Men i Kimo fanns en liten katt, frass eller katt hade de ingen aning om (därav det inledande dubbelnamnet).
Sonen såg så chockad ut när katten placerades på hans mage (han har aldrig känt någon katt) så vi blev riktigt oroliga. I mitt stilla sinne tänkte jag att denna materialist till son säkert hade föreställt sig en bil att köra på åkern med eller något motsvarande dyrt och högljutt. Det tog en stund innan han återhämtat sig, men då sa han stilla -"Jag har alltid önskat mig något levande". Och när gästerna kom var det en annars ganska blyg pojke som ivrigt sprang dem till mötes -JAG HAR FÅTT EN KATT"
Vivan Viking visade sig vara en katt och döptes snabbt om till Vivi. Och mor i huset, minst kattintresserad av samtliga invånare, fick en liten katt som prompt skulle sova bredvid kudden. Visst är katter märkliga djur?

lördag 8 maj 2010

Barnkalas


Så var det då dags för sonens barnkalas. En historia som brukar bli aningen högljudd och vild. Med 13 inbjudna killar och tjejer (man kan väl i herrans namn inte lämna bort någon) hade årets kalas även de bästa förutsättningar för att följa samma mönster.
Och vad skulle den arma modern hitta på i år? Diverse skattjakter har utarbetats genom åren och nu var idéerna slut. Trodde hon! Godispåsarna sattes fast på en vägg och man fick inte ta en godispåse före man prickat den med en tennisboll (som efter en tid byttes mot en fotboll). Barn i en kö, väntandes på sin tur. Vilken fröjd. Ända tills kalasets mest argsinta individ råkade få bollen att studsa tillbaka i sitt eget huvud, vi andra inte kunde hålla tillbaka våra fniss och han gallskrikandes sprang bakom huset. Det krävdes en hel del lirk för att få honom tillbaka med oss andra.
Men det skulle väl inte vara ett lyckat barnkalas om inte modern skulle pusta ut när gästerna åker hem.

måndag 3 maj 2010

Sparris


Av någon konstig anledning tycker jag det låter så förnämt med en sparrisodling.

På vårens frökatalogtittarkväll (vilket med andra ord är några av byns kvinnor som träffades, drömde om sommaren, tittade i frökataloger och gjorde gemensamma beställningar) enades vi om att försöka oss på sparris. De andra tog några enstaka "plantor" var, medan jag drog till med tio på en gång. Jag måste erkänna att jag inte har en aning om hur de kommer att se ut. Kanske jag förhastade mig lite ... men nu är de nergrävda i min nysnickrade sparrisbädd. Och får känna mig lite förnäm.

lördag 1 maj 2010

Första maj picnic


Flera av mina vänner norrifrån har berättat hur de som barn brukade ha "första maj-lindo". Någon har beskrivit det som en picnic, medan andra återigen har förknippat det med att sitta i en lada och äta godis. Hur som helst tycker jag det verkar vara en rolig tradition.
Ifjol gick jag och de två äldsta barnen ut i skogen för att hitta en varm och solig glänta, som vi dekorerade med ballonger och plockade fram diverse godsaker. Sedan ritade vi en karta som far i huset och minstingen skulle följa för att hitta oss. I år var vi lite slöare + att vädret var riktigt uselt. Regn och rusk. Då fick vårt tilltänkta fårhus tjäna som härbärge. Hunden Affe satt utanför och tittade in genom springorna.

onsdag 28 april 2010


Ett säkert vårtecken är när man får bränna gräs i dikeskanterna. Något jag har fina minnen av hemifrån. Visst har jag vissa år haft hjärtat i halsgropen och en skumsläckare har vi till och med fått slut på i samband med mina eskapader. Nu för tiden går det väldigt lugnt och städat till. Jag jobbar hårt på att vara ett gott föredöme för mina barn. Min pyromanska ådra gör kanske bäst i att stanna hos mig.

torsdag 22 april 2010

Maj-Len och Kia


Vi har varit och hälsat på våra nya får Maj-Len och Kia. Vi hade i vårt oförstånd helt sett framför oss vita lamm. Så roligt med två mörkullade tjejer. Nu väntar vi ivrigt på midsommar när de skall komma till oss. Snart är också vårt fårhus klart. Fattas bara. Stommen till hönshuset kommer om några dagar...

Marias verandabullar


Det här är bullarna du inte kan misslyckas med.


50 g jäst
150 g smör

5 dl mjölk

1 ½ dl socker

½ tsk salt

15-16 dl vetemjöl


Smula degen i degbunken. Smält matfettet. Häll i mjölken och låt bli fingervarmt. Häll det över jästen och rör så den löses upp.


Tillsätt resten av degspadet, socker, sald och största delen av mjölet. Låt jäsa under bakduk i 35-40 minuter.


Kavla ut degen till en stor platta som du stryker med smör och strör socker och kanel över. Rulla ihop och skär i bullar som du sätter på plåt.


Låt jäsa 30 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö med pärlsocker. Grädda i 250 grader i 6-8 minuter.

Plansch


Här kommer då en bild på den andra planschen jag köpte i Gamla Stan. Det var kanske inte den vackraste plansch jag hittade, men jag vet exakt vad det var jag föll för. Kvinnan som vänder ansiktet mot oss liknar på pricken min farmor Elsa som ung!

Nystädad veranda


Nu är vintern utstädad ur vår glasveranda. Nu väntar den på pelargonblom och saftkalas. Den nya planschen är upphängd och de första verandabullarna bakade.


onsdag 14 april 2010

Experiment


Min son fick oss plötsligt att fundera över om det var möjligt att ta sig över en översvämning iklädd en svart sopsäck. Vad glad jag blev att märka att tanten i mig direkt fick kuva sig för den nyfikna lilla Maria. Det skulle testas!


Iklädd svarta sopsäckar började vi vår vandring mot andra "stranden". För det första strömmade det så hårt så det var svårt att röra benen. För det andra gick det hål på säckarna mitt på djupaste stället.


Våta blev vi, men roligt hade vi. Absolut en sak vi kommer att tala om år efter år.

tisdag 13 april 2010

VÅR!


söndag 11 april 2010

Översvämning i Kyro Älv


Vi har väntat och väntat på årets översvämning och nu är den här. Den började som en smal rännil över vår väg för att mot kvällen vara 5 meter bred. Man blir som barn på nytt, när man iförd sina gummistövlar skall testa om man slipper torrskodd över.

På andra sidan ån ser vi bilarna som i karavan är ute och betraktar "storvattnet". Eftersom vi aldrig behöver bekymra oss för att få in vatten i stugan är det bara en pikant händelse som sätter extra krydda på våren. Imorgon blir det att ta traktor till jobbet och skolan.

onsdag 31 mars 2010

Påsk på väg


Påsken är min favorithögtid. Massor med roliga traditioner, men ingen stress. Vår i luften och en själ som vill vara ute och andas frisk luft.

Dekorationsmässigt är påsk för mig påskgräs och påskris, mer än så behöver det inte vara. Traditionerna är det annat med. Här vimlar det av påskvarelser. Påsklördagen inleds med att familjen stiger upp och målar våra frukostägg. Efter frukosten kläds påskhäxorna för att sedan i några timmar snurra runt i byn och önska glad påsk (vilket egentligen betyder samla godis). Sedan hem någon timme med förmaningen att inte äta så mycket godis (vilket aldrig åtlyds) eftersom vi skall på påskmat till mina föräldrar. Pappa bränner sin sedvanliga påskbrasa. En brasa som hängt med år efter år, som ingen egentligen orkar titta på, men som säkert skulle lämna ett stort askfyllt hål efter sig om den skulle försvinna. Sedan hem för att byta till varmare kläder och så iväg till ungdomslokalen och deras påskbrasa.

Natten mellan lördag och söndag är magisk. Då springer påskharar och lägger godis och en liten present under kudden, medan påsktuppar flyger omkring och värper chokladägg än här och än där. Min yngsta dotter förfasar sig över vad som skall hända om hon vaknar precis när påskharen är i hennes rum och sonen vandrar osaligt mellan sitt och vårt rum på morgonen för att få klartecken till att inleda äggjakten. Så är påsktraditionerna slut och man har två dagar att pusta ut på.

Min barndom var full med påsk och jag vill också att mina barn skall tänka på sin barndom som en enda härlig påskkaramell!

tisdag 30 mars 2010

Nyförvärv


I gamla stan i Stockholm finns en liten bod som säljer gamla skolplanscher i original för 70 kr styck! Butiken har egentligen inget namn och någon adress har jag inte, men den ligger mellan tyska brunnen och gångbron över till Drottninggatan på en alldeles egen gata.


Det har länge varit tomt på väggen över vår kökssoffa. Nu är det inte det längre.

Jag köpte även en pappersväggbonad till glasverandan. Mycket eftersom tanten på bonaden liknar min farmor som ung. Den får ni se när jag orkat hänga upp den.

lördag 27 mars 2010

Dripp dropp


Boken ni ser framför er är Stefan Einhorns bok Vägar till visdom. Det är även en biblioteksbok, en förstörd sådan. Anledningen till varför den ligger på tork är att den hade varit toalettlektyr i vårt badrum.


Från början...


1. I gamla hus brukar vattnet ibland frysa på vintern. Så är fallet till vår tvättmaskin. Vilket leder till att vatten tas från duschen.

2. Så var det så olyckligt att kranen till tvättmaskinen lämnat på under vinter och när vattnet tinade upp började vatten spruta rätt ut i badrummet.

3. Detta hände naturligtvis mitt i natten. Som tur är så har vår son vanan att gå upp på pisseriet varje natt. Så även denna.

4. Sonen märker att det sprutar vatten i badrummet. Nöden är ändå så stor att han först måste uträtta sina behov och sedan väcka sina föräldrar.

5. Vattnet stängs av och golvet torkas. Sonen beröms. Luften släpps ut med en liten nöjd suck. Vilken tur att det inte hade hunnit rinna ut i vardagsrummet.

6. Varför rann det ned så dåligt i golvsilen? Med oro i rösten sände fadern i huset ned sonen för att titta i vårt andra badrum i källaren.

7. -"Det droppar vatten från taket" utropade sonen med en smått upphetsad röst. Småpojkar har konstiga känsloutbrott mitt i natten.

8. Ur takets spottar droppade vatten, därav den fluffiga vägen till visdom.

9. Mannen rev tak kl. 2 på natten, frun tyckte det skulle vara för oartigt att gå och lägga sig så hon stod bredvid och höll sällskap. Kvävde en gäspning nu och då.

10. Resultatet är ett uppbrutet tak och bortplockad isolering. Men summa summarum, vi hade tur i oturen. Det blev inte så farligt trots allt.

11. Det värsta tror jag nog blir att gå till biblioteket ...

onsdag 17 mars 2010

Spisen är färdig -nästan




Nu är första alstret klart efter mannens avklarade murarkurs -en plåtkakelugn i tomrummet. (Tomrummet är vårt arbetsrum och fick sitt namn av sonen som i fyra års ålder tyckte att det var väldigt tomt när alla möbler burits ut i samband med renoveringen).

Den värmer skönt och fungerar som den ska. Nu väntar den på att bli målad. Men det är inte så lätt att hitta en färg som man vill ha, eftersom det inte funkar med vilken färg som helst på varm plåt. Jag drömmer om ärgad grön färg, men någon sådan har vi ännu inte hittat. Luckorna köpte vi från Lundagård.

Nu är nästa projekt -ve och fasa - att mura en ny kombinerad vedspis och öppen spis i vårt kök. Visserligen är vi båda missnöjda med den vi har, eftersom en besserwisser till svärfar blandade sig i murarens jobb en dag när vi inte var hemma och blev anledning till att vår spis ser ut som en upp och nedvänd blomkruka högst upp. Och visserligen är min man otroligt duktig med ett otroligt bra öga för proportioner och estetik. Men ändå ... jag blir så trött.

söndag 7 mars 2010

Snö


Förutom kyla kommer nog denna vinter att ses som synonym med snö. Visserligen tycker jag att det var lika mycket snö när jag var liten, men det kanske är för att jag var så kort. Igår tog vi bilen och åkte på snökarmssightseeing, d.v.s. vi åkte runt och tittade på höga snökarmar (undrar om det heter så förutom på dialekt). Vilket nöje vi har! Saker och ting får en annan karaktär när man skriver om det på bloggen har jag märkt.


Eftersom vi bor lite avsides har så gott som allt vi talat med den senaste veckan frågat om vi varit insnöade. Vi kan stoltsera med att vi varit både in- och utsnöade. När vi kom hem från stan slapp vi inte hem utan fick lämna bilen hos grannen och plumsa de sista 500 m i snö. Då var det mysigt att komma inomhus! Och skönt är det också att bo i ett nästan 200 år gammalt hus. Som stått pall för snö på taket under alla vargavintrar. Då vet vi att taket håller utan att vi behöver bemöda oss om att skotta bort snö.


Egentligen borde man ju fotografera all snö, men det är som när man är i Alperna och inte ser skönheten bland alla otaliga berg. Det finns för mycket snö för att inse att det är något speciellt med snö. Just nu. Nu har vi börjat vänta på översvämning. Det är den andra kommentaren man hört denna vecka. -"Tänk när det här skall smälta bort!"

fredag 5 mars 2010

Musli


Så hade turen kommit till att göra egen musli. Jag rostade och barnen klippte torkad frukt. Och det blev så gott så gott.
I vår musli hittar du: havreflingor, solrosfrön, mandelflarn, sesamfrön, linfrön, dadlar, aprikoser, äpplen och päron.

Ren diskbänk


Här är ett exempel på att kunna se skönheten i det lilla -en ren diskbänk. Det är inte ofta vi bemödar oss att grovstäda. Försöker se det som en positiv sak här i livet, att sätta tid på annat än att städa. Och så uppskattar man ju en ren diskbänk så mycket att man måste föreviga den på foto. En halv timme senare såg den helt annorlunda ut.

onsdag 3 mars 2010

Orangeri / skrivhus


Jag skall börja skriva en ny bok. Snart. I april. Därför skall jag jobba mindre med mitt "vanliga" jobb.


I mina drömmar sitter jag och skriver i vårt nya orangeri, medan vårsolen lyser in genom de gamla fönstren hittade i Kokkola hamn. Drömmar och drömmar... så är planerna. Jenk hyser stora förhoppningar att få in sin skrivande fru i tid. Men när man ser situationen nu i början av mars börjar man ju undra. Dessutom ser det ut som att alla andra även också ivrigt bygger i vår, vilket gör att min man inte måste jobba mindre på sitt vanliga jobb utan snarare mer. Tråkigt!


Förutom skrivhus skall vårt orangeri inhysa ett stort matbord, en liten gjutjärnskamin och en eller två vinrankor. Detta är resultatet av att hitta vackra fönster och fundera vad tusan man skall göra av dem. Små hus kan man väl aldrig ha för många av? Bara det inte blir för stressigt att klura ut var man skall äta sommartid. I orangeriet? I glasverandan? Vid uteplatsen? Inne?

söndag 28 februari 2010

Kallt


Vad jag kommer att komma ihåg av vinterns väder är KYLA! Jag tycker det har varit kallt, kallt, kallt. Speciellt på helgerna. Skidturerna är få denna vinter. Så här kallt såg det ut en söndag morgon när jag vaknade.

onsdag 24 februari 2010

Mommokatt


På luciakvällen hade hem och skola föreningen i vår by ordnat ett luciatåg genom vår by. Efteråt var det samling vid skolan och till ordningen hör att ett lotteri skall hållas där det är önskvärt att man lämnar in en vinst.


Min gamla mormor hade städat skåpen och lämnade in lite gamla prydnadssaker (!). Plötsligt ser jag en liten katt som jag minns från min barndom. Den hamnade resolut i min ficka. Förlåt!


Barndomsminnen kan man väl inte lotta ut?

söndag 21 februari 2010

Mamma Marias leverbiffar


Jag läste för en tid sedan om hur lite man tog vara av en ko när man slaktade den. Inte så värst miljösmart. Enligt artikeln borde man äta inälvsmat i betydligt större utsträckning. Uäck, vad äckligt! Inälvsmat!


Igår på Prisma utförde jag min nya vana, att titta efter -30 % kött som jag kan frysa ned (efter utställningen med freeganer inser jag att jag inte är snål utan trendig när jag gör så). Mitt i allt hamnade jag framför malen lever. Slängde ned två paket i kärran. Tänkte i mitt stilla sinne att nedfrusen lever förblir just nedfrusen. Därför startade jag upp min leverbifftillverkning nu på morgonen för att frysa ned färdiga leverbiffar istället.


Här är resultatet: 28 leverbiffar för 5,50 €. Om de är goda, vilket de ser ut att vara, är det ju finemang!

lördag 20 februari 2010

Farmors mortel


När jag och mina två bröder delade upp sakerna efter farmor och farfar gjorde vi på så vis att vi delade sakerna efter vilka minnen de gav oss och vad de betydde för oss. Om en av oss fick välja en mera värdefull sak så fick de andra istället flera mindre saker o.s.v. Funkade hur bra som helst.


Mot slutet kom farmors kryddmortel i mässing. Ganska dyr tänkte vi. Först kände jag bara att den vill jag ha. Jag minns hur fascinerad jag hade varit av den och hur försiktig jag måste var så att jag inte fick den tunga morteln på fingrar och tår. Och hur gott det doftade när farmors malde kardemumma i morteln. Ingen av mina bröder ville ha den, så min blev den. Med resultat att flera andra fina saker tillföll dem.


Så har morteln stått på min köksbänk i flera år. Visst har den varit fin, men inte har jag direkt använt den till något. Ibland har det nästan grämt mig lite. Ända tills vår nya granne Christine kom in med handtorkade nypon som jag skulle smaksätta mina bröd med. Nu är farmors mortel i användning igen. Och visst känns det bra att använda något som man vet att farmor och generationer före henne faktiskt använt i sitt dagliga liv.

fredag 19 februari 2010

Prisma ett inredningsmecka?


Jag skulle köpa saltgurkor och hittade denna fina saltgurksburk på Prisma. Så fin så att den passar som inredningspryl. Egentligen finns det hur mycket "gratis" inredningsprylar som helst i hyllorna bara man kollar in dem med ett annat öga.

fredag 12 februari 2010

Skithund


Man kan ju inte vara arg på en gammal farbror, men lite trött får man väl i alla fall känna sig? Det var andra gången på en vecka som Affe ätit upp alla våra knäckebröd. Och nej, vi åt inte upp dem som han lämnat efter sig på golvet. Han är så gammal och lat, men ibland får han sina il. Då spritter det till i gamla leder och han når upp på både köksbänkar och in i köksskåp. Ett och annat gott har slunkit ned i den magen.


Eller gott och gott förresten. Man tager vad man haver. Jag minns när han i sin ungdom hade rivit sönder ett mjölpaket och ett sockerpaket över hela köksgolvet och vi upptäckte det några minuter innan gästerna kom. På den tiden hade han även två små hunddamer som ivrigt stod och hejade på. Som kloka kvinnor de var lät de mannen sköta jobbet och njöt själv av resultatet.

tisdag 9 februari 2010

Boklåda


Så en kväll när jag kom hem stod de bara där. Lådorna med mina böcker. Jag vågade knappt öppna dem.


Att skriva en bok har länge stått på min "to do list" och nu fick jag sätta ett krux i kanten. För nu är den klar och tryckt. Men varför hör jag ingen ljuv musik? Varför är det inte varmare i hjärttrakten? Varför tåras inte mina ögon? Det här har jag ju väntat på så länge. Och så känns det bara -"jaha, såg de ut så här?" Ibland är det svårt att förstå sig på sig själv.


Undrar vad jag nu skall skriva på min to do-list?

måndag 8 februari 2010

Pluttakako


När jag var liten brukade min farmor Elsa baka något som hon kallade för pluttakako åt min bror och mig. Egentligen är det vad andra personer här i trakten kallar för sodafluttor, men eftersom min farmor alltid var den som tog den enkla vägen (något jag med stolthet ärvt) gjorde hon en enda stor. Snabbt och enkelt och en succé hos barnen.

Stor Elsas pluttakako:

2 ägg
1 dl socker (kan minskas)
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl mjölk

Värm en stekpanna, rör ihop smeten och stek på medelvärme någon minut på varje sida. (Kakan bränns lätt). Den får gärna vara lite kladdig i mitten. Den äts genom att man doppar den i lite strösocker.

Vad skönt det är att föra traditioner vidare! När min bror kommer hem skall jag baka en pluttakako åt honom och hans familj.

lördag 6 februari 2010

Plåtugn på gång




Jenk har börjat på murarkurs och plötsligt är listan lång över projekt som (enligt honom) borde färdigställas. Jag är nog mera den som förfasar sig en smula, trots att han hittills inte gjort något som jag blivit missnöjd över.

I onsdags åkte jag på jobbresa och redan samma dag kunde jag läsa på FB att han tagit upp ett hål i golvet. Två dagar senare när jag kom hem med andan i halsen såg det ut så här. Ni kan föreställa er att där står en plåtkakelugn som målats ärgad grön. Ibland tänker jag att huvudsaken är att han är lycklig... Att vi nu och då tvingas leva bland lecablock och byggdamm är ju sist och slutligen inte så farligt.

söndag 24 januari 2010

Tipp tapp istapp


Den här istappen hänger från vårt stuprör. Vi tittar på den varje dag. Månne den skall snudda marken innan våren kommer?

torsdag 21 januari 2010

Harparadis


Plötsligt en dag förra hösten kom vi hem med fyra körsbärsträd, ett äppelträd, två plommonträd, två päronträd, ett svartvinbärsträd (!) och två krusbärsbuskar. Det hade nämligen varit rea på plantträdgården. Och det passade ju bra in i våra tankar om en pensionärsträdgård. En trädgård där jag och Jenk skall sitta och smeka varandra över kinden på ålderns höst. Och vill vi ha många fruktträd i vår trädgård, där barnbarnen skall kunna klättra och njuta måste vi nog börja nu.


Vi är inte den ordentliga typen, men kom oss faktiskt för att i höstas sätta galler kring våra träd. Vilket visade sig vara en välsignelse. Denna vinter har hararna en autobahn över våra ägor (inte så stora som de låter). Det är spår på spår på spår. Nyponrosen bredvid trappan ser ut som på bilden ovan. Avgnagda kvistar i ett enda virrvarr. Nu är ju nyponrosen som tur är inte så värst känslig sort och jag slipper ju att beskära den när våren kommer, men just nu är den verkligen allt annat än vacker.

onsdag 20 januari 2010

Får och höns


Jenk har fyllt år och bland presenterna fanns fem hönor, en tupp och två tackor. Därav litteraturen som även fanns med bland paketen. Så nu funderar vi kring fårstängsel, tittar ut genom fönstren och undrar var i hagen de skulle trivas bäst. Bruna värphöns är beställda från Närpes i maj och lamm hoppas vi få till midsommar.


Det började som en idé ifjol. Tanken på att vi i en månads tid skulle klara av att vara självförsörjande på vår gård. Hur lite pengar klarar man sig på egentligen? Inte för att börsen är tom utan mera för att man aldrig tidigare tänkt tanken. Tänk om man skulle sträva efter mera tid istället för mera pengar?


Och nu har vi kommit så långt som till höns och får. Nästa vecka sätter Jenk in en annons om bikupor i tidningen. Vi är faktiskt riktigt nyfikna på var det här slutar.

tisdag 19 januari 2010

Hembakade kex


Nu vet vi att vi kan baka bröd. Då antar vi nästa utmaning: att baka kex.


Här ser ni resultatet av våra första kex. Enkelt och gott. Härefter skall vi försöka att inte köpa några kex i affärer. Varför det när det är så enkelt att göra egna?


Skurna chokladkakor


200 g margarin eller smör
2 dl socker
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 ägg


Pensling och garnering:
1 ägg
pärlsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienser till en smidig deg. Dela degen i 6 delar. Forma dem till rullar. Lägg dem på en smord plåt. Platta till rullarna. Pensla dem med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda dem ca 15 minuter. Skär dem medans de är varma i 2 cm breda, sneda bitar.


lördag 16 januari 2010

Affe 12 år!


Idag fyller vår hundfarbror Affe 12 år. Det är gammalt det för en Clumber Spaniel. I hundboken står det att de lever 8-10 år. Speciellt roligt är det att just Affe har fått bli så gammal.


Affe var 8 månader när han kom till Flemmingsbacken. Affe var en skygg valp som ägarna funderade på att avliva om han inte började uppföra sig. Första gången vi hälsade på Affe kröp han in under bordet medan hans två syskon, hans mamma och en till hund svansade och gjorde sig till för oss. Men vi ville ha Affe. Vi tog honom ur hans flock, började en intensiv period av social träning där det var besök nästan varje dag, pysslade om honom och fick ganska snart en hund som passade in väldigt bra med oss och de två hundtanter vi hade på den tiden.


Ganska snart förstod vi att Affe hade en orsak till att vara rädd. Han var livrädd för äldre män med käpp. Min farfar älskade hundar. Och våra två hundtanter älskade honom. Det vankades pepparkakor varje gång vi kom på besök, vilket var flera gånger i veckan. Men min farfar var en gammal man, med haltande gång och käpp och Affe var livrädd. Inte på alla år min farfar levde vågade Affe gå fram för att ta en pepparkaka ur hans hand. Och det var i samband med Lasse-incidenten som vi började förstå att Affe som liten troligen blivit slagen. Lasse är en av våra grannar som varje morgon brukade gå förbi vårt hus. Affe skällde alltid som en galning, men det räckte med ett intensivt skall tyckte han. Ända tills den dag som Lasse gick och bar ett knippe med käppar över axeln. Utan förvarning hoppade Affe upp och bet honom lätt i sidan. Vi tror inte det berodde på något annat än signalen man + käpp.


Men nu är Affe en gammal hund. Hans exemplariska syskon har dött för länge sedan. Affe hör ingenting och gör allt för att uppvisa att han är en gammal farbror med privilegier att stanna inne de dagar han känner för det. Idag orkar han knappt lyfta på huvudet när vi får gäster. Än mindre skälla och vara rädd. Småbarn tolereras och gäster utnyttjas för klappar och smek.


Just nu ligger han och snarkar under köksbordet. Affe kan med heder tituleras hundfarbror.

torsdag 14 januari 2010

Tjugondag knut


Tjugondag knut dansas julen ut. Vår gran hade börjat växa, vilket påminner mig om att den faktiskt lever. Jag har en vän som inte kan slänga vissnade (om ej döda) blommor på vintern för att hon tycker så synd om dem när de fryser. Och jag? Ja jag har ju lätt att tycka synd om det mesta och de flesta...

Var tvungen att spara toppen och göra en liten trendig inredningsdetalj med färgade fåglar och pärlor. På Formex-mässan i Stockholm märkte jag nämligen att gröna små granar tydligen var ganska chict. Och mässan var mitt i sommaren...

onsdag 13 januari 2010

Morden i Midsomer


Varje gång när vi läser i tidningen att de skall ha morden i Midsomer känns kvällen lite extra festlig. Inte för att vi tycker att serien är bra (min man somnar faktiskt de flesta gångerna) utan för att det har blivit en tradition -att krypa ned i sängen, se på Mr Barnaby, himla med ögonen över assistenten och pussas lite när det blir för tråkigt. Ja och sedan somnar ju min man : )


Ikväll är Midsomerkväll. Sista gången på länge faktiskt. Så nu börjar min mans litania varje gång han ligger och zappar -"Tänk om de skulle ha en engelsk deckare..."

tisdag 12 januari 2010

Julgranskrematoriet


I år kastades vår julgran aldrig ut. Den eldades upp. Praktisk återvinning. Den blir kortare och kortare för var dag som går. Dessutom slipper vi dammsuga hela huset. Ja nu råkar det sig faktiskt att vi gör det ändå -ibland. Men du förstår vad jag menar.

måndag 11 januari 2010

Strömavbrott


Tredje dagen av bloggen och jag fuskar redan. Mitt fusk innebär att jag använder en bild från igår. Vi hade nämligen strömavbrott. Vad vår familj anbelangar kunde hela livet bestå av ett enda långt strömavbrott. Så mysigt tycker vi det är. Vår son har till och med utvecklat ett speciellt gångsätt han använder när han letar efter sin ficklampa. Nu är det ju tyvärr inte så ofta som vi har strömavbrott. Och inte varar de så speciellt länge heller. Istället minns jag när strömmen gick när man var liten, hur den kunde vara borta länge, länge och farmor tände fotogenlampan.

I ett gammalt hus lider man ingen nöd vid strömavbrott. Stearinljusen står färdigt framme och eftersom vedspisen är i full gång är det bara att fortsätta med plättstekningen. Varmt och skönt är det också. Fram för mera strömavbrott!

söndag 10 januari 2010

Snöskottning




Idag har vi skottat snö kring vår stenfot. Visserligen är det mysigt med ullsockor på inne, men någon grad varmare längs våra golv är välkommet. Igår märkte jag att rödbetorna som legat på skafferiets golv hade frusit.

Snö isolerar. I och för sig hade det väl varit bättre att skotta dit snön innan det blev kallt, eller medan kölden fick väggstockarna att knäppa, men då hade vi inte lust med snöskottning. Det hade vi idag. Lust skall man vara rädd om och inte missbruka.

lördag 9 januari 2010

Rågbröd


Idag har vi bakat rågbröd för första gången. Det lyckades och blev jättegott. Jag minns när farmor bakade rågbröd när jag var liten. Precis när de kom ur ugnen skar hon dem mitt itu och så åt vi "smöre millan". Så min brödbakning var även lite nostalgi.

Jag har bestämt att brödbakning skall vara min terapi för år 2010. Jag är helt tagen av att baka bröd.

Rågbröd från Tölby (ca 5 stycken)


50 g jäst
1 liter vatten
1 ägg
10 dl rågmjöl
8 dl jästbrödsmjöl
8 dl vetemjöl (jag använde semlemjöl)
2 tsk salt


Smula sönder jästen och häll över ljummet vatten. Blanda i resten och knåda för hand i ca 5 minuter. Degen jäses 20-30 minuter i bunke. Jag brukar jäsa deg på ett varmt ställe (bredvid "vedahällon" är perfekt). Efter utbakningen jäses bröden 20 minuter. Det där med utbakningen var ett litet mysterium för mig. Efter en stunds trixande kom jag på att det skall vara en del mjöl på bakbordet och så rullar man ihop det till en boll som man kavlar ut till ett runt bröd. Visst kan man forma det med ex. en stor skål och ett glas, men jag gjorde även helt "handgjorda" bröd som inte var direkt runda i formen och de blev nästan bäst. Jag tog även ut små runda bröd med ett glas och de blev också bra. Viktigt är att nagga. Har man inte en "naggo" så kan man säkert göra det med en gaffel. Nagga skall man göra mellan båda jäsningarna. Då slipper det in luft i degen.


De färdiga bröden läggs på ett galler med en bakduk över för att svalna. Mums!